Ängelholms kommunvapen Ängelholms kommunvapen

Verktygsmeny

Hjälp

Sök på webbplatsen

Chatta med oss

Hej, vill du ha hjälp?



Chatten öppnas i nytt fönster i din webbläsare

Texten i chatten sparas och blir en allmän handling som vem som helst kan begära att få läsa.

Regler och villkor för chatten

Kommunens historia

Ängelholms kommun fick sina nuvarande gränser med de senaste kommunsammanslagningarna, 1971 och 1974. 1971 gick Ängelholms stad samman med Barkåkra, Hjärnarp, Ausås och Munka Ljungby kommuner, och 1974 tillkom Össjö, som dessförinnan tillhört Östra Ljungby.

karta

Karta över Ängelholms kommun

Dessa mindre kommuner var i sin tur resultatet av en tidigare kommunreform, 1952. Då gick Höja och Rebbelberga samman med Ängelholm, Tåstarp slogs ihop med Hjärnarp och Tåssjö med Munka Ljungby. Ausås, Strövelstorp och Starby bildade Ausås kommun, medan Össjö fördes till Östra Ljungby.

De gamla kommunerna har sina rötter i den kyrkliga sockenindelningen. Genom kommunallagen 1862 fick socknarna två funktioner, dels den kyrkliga församlingen och dels den borgerliga kommunen, som i fortsättningen fick ansvara för de världsliga uppgifter som socknen tidigare skött.

Ängelholmsbygden omfattar den nuvarande Ängelholmsslätten och skogslandet i nordost. Under slätten finns den geologiska sänka som kallas Ängelholmstråget, och som fortsätter ut under Skälderviken. Skogen är en utlöpare av ”tornquistzonen”, som markerar de skånska horstar som går diagonalt över landskapet från Hallands Väderö och Hallandsås till Stenshuvud.

Under Bibliotekets tjänster kan du läsa mer om släkt- och hembygdsforskning.
Och till höger kan du se Ängelholms historia i kortformat i vår tidslinje.

Naturgeografi

Ängelholms kommun ligger mellan Skäldervikens kust och Hallandsås. Före 1800-talet ansågs Ängelholmsslätten höra till ”risbygden” – det var inte skog men inte heller odlad slättbygd, och landsbygdsbefolkningen livnärde sig till stor del på boskapsskötsel. År 1803 genomfördes enskiftet i Barkåkra socken, som nästan helt hörde till Ängeltofta gods. Ägaren, Carl Georg Stjernsvärd, delade upp sina ägor i 19 arrendeenheter, ”farmer”, och lanserade samtidigt sina metallplogar. Dessa plogar, tillsammans med utdikning, var förutsättningen för att det som vi idag känner som Ängelholmsslättens åkerlandskap skulle kunna bli till.

Ängelholmsslätten sträcker sig upp till den högsta kustlinjen, d.v.s. så högt som havsytan gått efter den senaste istiden. Där på kanten börjar skogsbygden, och där ligger kyrkorna och samhällena Hjärnarp, Tåstarp, Munka Ljungby och Össjö. På slätten ligger Höja, Ausås, Starby, Strövelstorp, Rebbelberga och Barkåkra. Den enda skogssocknen i kommunen är Tåssjö, under Hallandsås uppe vid Rössjön.

Näringar i äldre tid

Ängelholmskeramik Visa större bild

Foto: okänd

 

Ängelholmsslätten innehåller tjocka lager av blålera. Denna lera gav tidigt upphov till keramikframställning – det finns fynd av krukmakeri från stenåldern. På 17- och 1800-talen var Ängelholm en av Skånes viktigaste orter för tillverkning av hushållslergods och kakelugnar. Keramiken såldes på marknader i södra Sverige. Ängelholms turistsymbol lergöken kom till som en biprodukt: krukmakarna ville kunna erbjuda en billig leksak till marknadsbesökarna.

Bland de många andra hantverk som fanns i staden, utvecklades garverinäringen till industri. Läderberedning kräver mycket och mjukt (kalkfritt) vatten, och det erbjöd Rönne å. Garveritraditionen började i mitten på 1700-talet, då den förste i familjen Grönvall flyttade till Ängelholm. På 1800-talet växte hantverket efter hand ut till fabriksproduktion, och den största läderindustrin, Wilhelm Grönvalls AB, etablerades i norra delen av staden, mellan ån och Storgatan. Senare tillkom en läder- och skofabrik i Kyrkvången, och Remfabriken på Ängavången.

Sandflykten

Sandrör och strandråg Visa större bild

Sandrör och strandråg band sanden

Foto: Johan Brinck

 

Närheten till havet är en av kommunens stora tillgångar. Men i början av 1700-talet höll den på att bli stadens undergång. Genom att man under föregående århundraden huggit ner skogen mellan havet och staden skapades en sandöken, och västliga vindar och stormar flyttade sanden in över staden och slätten. När det var som värst låg sanden hög mot Rebbelberga kyrkas vägg. År 1739 påbörjades arbetet med att stoppa sanden – ett arbete som så småningom gav upphov till Ängelholms strandskog som den ser ut i dag: från Reningsverksskogen i norr, via Kronoskogen till Vegeholms skog mellan Sibirien och Vegeås utlopp.

Kommunikationer

Länge var Rönne å den viktigaste transportleden. På ån fraktades jordbruksprodukter ut till väntande skepp i den 1857 anlagda Engelholms hamn. Hästarna som slet i Englands kolgruvor eller drog Londons droskor åt gärna svensk havre. Men hamnen förlorade i betydelse, och ersattes av järnvägen. Åstorpsbanan och Västkustbanan kom på 1870- och 80-talen, och 1904 stod den s.k. Pyttebanan klar – Engelholm-Klippans järnväg, främst avsedd för transporter av sockerbetor till det nyanlagda sockerbruket i staden. Pyttebanan las ner 1953, men Västkustbanan har gått en ny vår till mötes i och med den kraftigt växande lokal- och regionaltrafiken med tåg.

Pyttebanan mittför Thorslund

Pyttebanan mittför Thorslund

Foto: vykort

 

Biltrafiken gick länge rakt genom Ängelholm, först på Storgatan och sedan på Östergatan, men 1960 stod den första motorvägsetappen från Rebbelberga och söderut färdig. Samma år började Linjeflyg med civil flygtrafik från Skånska flygflottiljens flygfält i Barkåkra.

Sidan granskad den 2 december 2016.

Allmän information

Om Ängelholm

Adress:
Östra vägen 2
262 80 Ängelholm

Telefon: 0431-870 00
E-post: This is an email address

Kundtjänst-öppettider:

Måndag - torsdag 07.30-17.00
Fredag 07.30-16.00

Kommunens kundtjänst

Jourtelefon och andra kontakter

Felanmälan

Lämna din synpunkt

Om webbplatsen

Ängelholms kommun på sociala medier

Facebook

Twitter

Instagram

Youtube

Visste du att Ängelholm redan på 1880-talet började bli känt som brunns- och badort?